Låga trösklar lockar föga
Här har vi farliga maskiner, ständig tidspress, ömtåliga råvaror en snårskog av lagar och regler, ett viktigt jobb som handlar om tid och pengar, samarbete och omedelbar feedback från gäster. Men någon egentlig kunskap behöver du alltså inte. Det räcker liksom att vara hel och ren. Trots att det är en kompetens som är internationellt överförbar och användbar.
Men varför ska man ha en nollning av alla som börjar jobba i denna bransch? Vilka är fullärda när de kommer till ett nytt jobb? Inte ens en kirurg. Det vet dock sällan något om. Kirurgens gäst är dock sövd…
Är det något som imponerar på mig är det just allt som krävs av en person för att klara arbeta i denna bransch. Noggrannhet. Timing. Samarbete. Massor med teoretiska och praktiska kunskaper. Hantverksskicklighet, råvarukunskap och kreativitet. Självständighet men också samarbete och följsamhet med både kollegor och gäster. För att inte tala om språk och kultur. Du måste också vara stark, både mentalt och fysisk.
Då är frågan om varför många branschföreträdare oavsett vilken spelplan de spelar på måste falla in i den här retoriken. Vad som lockar människor till ett yrkesliv i restaurangvärlden verkar inte främst vara de låga trösklarna. Inte heller främst att bli en stjärnkock även om den massmedmediala speglingen poängterar just stjärnstatusen.
Att bli ett namn en logotype, eller en kändis, i sin stad i sitt land eller i världen tror jag egentligen inte är det som driver yrkesutövarna i denna bransch.
En som väldigt ofta får stjärnkocksetiketten är Mathias Dahlgren. Sedan jag började på R&S har vi möts ett par gånger och jag har haft det möjlighet att lyssna till hans sätt att resonera. Mitt intryck är att det som driver honom är sökandet efter kunskap och att vara i ständig utveckling. Inte att luta sig tillbaka och låta stjärnglansen glittra. Han och hans team ständigt tar upp nya teman och börjar en kunskapsresa varje halvår. De gör det för att lära sig nytt.
Personer i ledande ställning som vill locka in nya talanger borde bete sig mer jämbördigt och respektfullt, peka på utvecklingsmöjligheterna och sluta prata om låga trösklar.
Säg som idrottsläraren formulerade sig till en elev med litet intresse och framgång i ämnet idrott. Istället för att peka på det som varit skrev den kloke pedagogen i det årliga omdömet till eleven: Du har alla utvecklingsmöjligheter. Det är något att ta efter.