Produktionen av Rättvisemärkt kaffe underhåller en olönsam verksamhet, skriver Lydiah Wålsten och Karl Malmqvist i Timbrorapporten ”Vad Rättvisemärkt inte berättar”. Där står också att det merpris som konsumenten betalar för varan hamnar inte hos de fattigaste odlarna utan hos de rika bönder som har råd att betala Fair trade-avgiften på lägst 22 000 kronor. Därutöver tillkommer en årlig avgift på minst 12 600 kronor, vilket motsvarar flera årslöner för många fattiga. »De siffror som Timbro nämner bygger på kostnaden för en hel producentorganisation, vilket

omöjligen kan jämföras med en årsinkomst för en familj«, skriver Rättvisemärkt i ett svar på rapporten, som menar att Timbro fått det mesta om bakfoten.»Rättvisemärkt kan inte jämföras med bistånd. Det

handlar inte om att pengar "går vidare" till odlarna. Rättvisemärkt är

en certifiering för produkter som följer internationella

Fairtrade-kriterier, inklusive mer betalning till producenterna. När konsumenter köper en Rättvisemärkt vara har odlarna redan fått

betalt, direkt av företaget som importerar råvaran«. Vidare menar Rättvisemärkt att det finns många anledningar till varför Rättvisemärkt-certifierade varor blir dyrare förutom att odlarna kan sälja kaffet till ett högre pris. Att mindre volymer

ger högre styckpris, momsen blir högre i kronor räknat på en dyrare

produkt, samt att konventionellt kaffe ofta används som

lockvara är några förklaringar. Sedan är butikens slutliga pris är inget som Rättvisemärkt råder över, det är upp till marknaden att bestämma.