Den viktigaste frågan just nu är demokrati och humanism varav en tidning som denna är en del av. Liksom du. Och jag och vi alla tillsammans. Jag mötte ensamkommande flyktingar innan det var ett begrepp.

Ofta satt någon vid vårt matbord därhemma någon gäst som hade kommit ensam till Sverige. Min uppväxt skedde i en flyktingkontext där kärnfunktionerna i samhället bars upp av den tidens nyanlända. Det var på 60-Det var på 60-talet. Femton år efter krigsslutet. Prästen, bagaren, fiskhandlaren och en och annan lärare kom från länder från olika håll i Europa. Min mamma hade lyckan att komma tillsammans med sin familj. Det vill säga fyra av fem i familjen. Mor, far, en dotter och en son.

I familjen fanns ytterligare en son, som tvångsmobilerades i krig hösten 1944. Han var då 19 år. Jag har aldrig träffat honom. Hans bild står inramad på spiselhyllan i mitt barndomshem. På frågan vem fotografiet föreställer lärde jag mig tidigt svaret: ”Morbror Evald omkom i kriget”.

Min gudfar kom ensam med sin bror över Östersjön till Sverige. Bröderna skickades iväg av föräldrar som inte ville att sönerna skulle bli kanonmat i Europas slagfält.

Dessa erfarenheter i familjen medför att jag blir alldeles iskall inombords när ställningstagande som att ”vi inte kan ta emot fler” hörs över nästan hela den politiska skalan nu inför för valet. En avgrund öppnas. Det är ett endimensionellt argument i en komplex frågeställning. Och det är ett valfläsk som har en härsken smak.

Det finns andra anrättningar som smakar betydligt godare. Nyligen var Bruce Hill, kock från Kalifornien i Stockholm för att ge försmak på det gästspel som han kommer att göra på Vassa Eggen i höst. Samtalet med Bruce finns på Prata Mat. Förutom att prova hans goda rätter fick jag tillfälle att till ett intensivt samtal om den gastronomiska utvecklingen i USA och varför mattraditionerna där kom att slås ut näst intill totalt på grund av en dominerande livsmedelsindustri. Bruce Hill är en av kockarna finns med i boken Chefs, Drugs and Rock&Roll som handlar om den gastronomiska rörelse som ledde till ett uppvaknande i amerikansk matkultur.

Bruce Hills tre restauranger förenas av att de förmedlar optimism och att man kan förändra saker till det bättre genom mat. Han blandar tekniker och råvaror i sina rätter inte bara för att få fram nya smaker utan för att för hylla immigranternas berättelser.

Det är berättelserna om människor som bryter upp och kommer till ett nytt land med sina mattraditioner. Matvanor och sedvänjor som sedan förändras och påverkas av den existerande matkulturen som de möter i den nya hembygden.

Bruce Hill vill med sin gastronomi visa hur immigranternas historier kan bli magiska och läckra rätter som skapar glädje.

Han gör det medvetet för att ge uttryck för en motsatt uppfattning än de politiska strömningar som är högröstade på många håll i världen. Han vill med sin kulinariska gärning få människor ska upptäcka The wonderful possibilities of immigration, immigrationens underbara möjligheter.

Ha en skön sommar!