2010 hade jag förmånen att få vara värd, tillsammans med RS ordinarie chefredaktör Lena Ilkjaer, på Restauranggalan som hölls i Vinterträdgården på Grand Hôtel. Som alltid delade vi ut ett antal priser i olika kategorier under stort jubel och kraftiga applåder.Men i kategorin RS Hederspris hände något mycket märkligt. Det gick som en elektrisk stöt genom salen när vinnaren ropades ut – Sven-Gunnar Svensson.Sven-Gunnar hade svårt att gå men han lyftes fram av applådåskorna när han tog sig fram och upp på scenen. Jag fick äran att överlämna diplomet till en märkbart rörd Sven-gunnar och jag erkänner gärna att det stockade sig i halsen på mig också.För ingen var mer välförtjänst än Sven-Gunnar att få denna utmärkelse som ett bevis på lång och kreativ tjänst i gastronomins värld. Motiveringen för hederspriset var:”Att utveckla gastronomin i Sverige har inte bara varit ett jobb för årets hederspristagare – det har under lång tid varit en livsgärning. Han har drivit utvecklingen framåt med stor entusiasm och ett okuvligt engagemang och verkligen brunnit för sin passion. Ingen har varit en större dörröppnare, nationellt och internationellt, och många är de unga kockar som haft honom att tacka för en knuff åt rätt håll. Han har under 20 år haft ansvaret för det svenska deltagandet i världens mest prestigefyllda kocktävling, Bocuse d’Or. En gärning som påverkat svensk gastronomi för all framtid.”Så sant.Det var i alla stycken en fascinerande man. Jag glömmer aldrig när jag första gången, 1993, träffade honom på hans märkliga kontor på Karlavägen. En halvtrappa ner, papper, böcker, pärmar, allt huller-om-buller i bokhyllor, på stolar och på golvet och mitt i allt satt maestro själv, i bar överkropp och skrev på en artikel. Saken blev inte mindre absurd när jag blev presenterad för hans ”sekreterare” eller allt-i-allo Ragnhild Örtegren, en kvinna som man med klassiska östermalmsförtecken kunde etikettera som charmant och parant.Jag insåg så småningom att denna duo var som ler-och-långhalm och att de sedan 1967 uträttat stordåd tillsammans för att utveckla svensk gastronomi. Jag kunde alltid ringa Sven-Gunnar och fråga om kockar, mat, krogar. Det gjorde jag titt som tätt när jag var ny chefredaktör på RS. Han var verkligen som ett levande lexikon och hans faktasvar ackompanjerades alltid av en god historia med mycket humor som gav eftertryck åt resonemanget.Nu har en av Sveriges gastronomiprofiler gått ur tiden. Sven-Gunnar, jag hoppas att du är lika frispråkig, charmig och busig som du alltid varit, nu när du ska bli insläppt av Sankte Per. Men ingen är bättre skickad än du att övertyga portvakten om det himmelska med det franska köket och ett glas kall champagne. Det behövs lite flärd i himlen också. Och definitivt även en bra PR-byrå.TEXT: Anders Örnevall