Glad att få vara en del av framgångsvågen
”Herre, du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras. Avhåll mig från tron att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen...Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig. Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer...Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. Jag vågar inte be om ett förbättrat minne men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras. Lär mig den strålande läxan att jag tar fel ibland. Låt mig få bli någorlunda angenäm. Jag vill inte vara ett helgon men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk. Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och se talanger hos människor när man inte väntar sig sånt.”
Bra, eller hur? Efter snart 40 år i tidningsvärlden varav de senaste fyra som redaktör för Fast Food Magazine, ska jag nu under hösten lämna över till en efterträdare och lämna yrkeslivet, åtminstone som anställd. Jag kommer säkert att fortsätta att skriva, fast i andra sammanhang. Jag tror nämligen inte på att sluta tvärt. Det tror jag inte är nyttigt, vare sig fysiskt eller mentalt.
Det känns trots allt bra även om jag kommer att sakna pulsen och alla fantastiska människor som på olika sätt berikar den här branschen. Jag har lärt mig väldigt mycket om den så kallade snabbmatsbranschen och haft turen att få vara med och bevaka framgångsvågen. Fastfood-branschen har under senare år haft en fantastisk utveckling. Nya aktörer har stått som spön i backen och gjort att den traditionella branschen tvingats tänka om och nytt. Det är en utveckling som gagnat alla gäster/kunder som älskar olika typer av snabbmat, det vill säga mat som är prisvärd och som serveras på ett snabbt, enkelt och rationellt sätt, detta oavsett om det är på den stora hamburgerrestaurangen, från foodtrucken eller över disk i den moderna dagligvaruaffären.
Vi har vidare fått en fruktbar och nödvändig diskussion om bra och hälsosam snabbmat, särskilt med tanke på ett ökat ohälsotal bland befolkningen. Det finns många bra bevis för att branschen tar till sig av kritiken även om det ligger mycket i professor Stephan Rössners ord när han menar att man kan äta det mesta, bara man gör det med måtta och ser till att man rör på sig också.
Så tänker i alla fall jag leva mitt liv framöver. Tack för mig och jag hoppas att vi ses i något spännande sammanhang framöver.