Restauranggalan är en katalysator
Inte förställde jag mig att en så stor fest kunde kännas så gemytlig. En gala, det låter lite snoffsigt, inte sant? Men den som ägde rum den 4 november i år på Cirkus, påminde mer om de stora släktmiddagarna när jag var barn.
Det pågick oändliga samtal, mellan människor som var glada över att återses och tog vara på stunden tillsammans och njöt av god mat och dryck. Samtal som aldrig ville ta slut. Måhända satt jag med ovanligt trevliga bordsgrannar. Men det har alla gäster sagt som jag mött efter galan: Jag satt med vid ett så trevligt bord.
Därför tack till alla gäster som kom och även tack till Er som ville komma men inte kunde! Tack till partners och samarbetspartners!
Tack till mina kollegor runt R&S som skapade en fest och stämning utan like! Tack till alla jurymedlemmar och alla ni som kommit med nomineringar!
Tack till fotograferna som bevarade till härliga energifyllda ögonblicken som ni kan se i tidningen och som bildspel via länkar på foodnet.se!
Grattis alla nominerade och grattis alla vinnare!
Restauranggalan är inte bara en gala utan syftet är att vara en mötesplats för utbyte av idéer och vara en katalysator genom att låta olika yrkeskategorier mötas i en årlig branschfest. Juryarbetet påverkar mig på ett konstruktivt sätt som journalist och bevakare av branschen. Liksom det öppnar mina ögon som gäst. I bägge rollerna tänker jag: Vad är det som händer och vad kan vi uppmärksamma och belöna i kategorierna nästa år?
Här kommer ett avslöjande:Jag gillar att hänga kvar på krogen när de andra gästerna går hem. Kanske inte så ofta på småtimmarna, gud bevars. Det skulle inte vara så juste mot de som stänger för kvällen.
Nej, jag sitter gärna kvar om jag haft ett frukostmöte eller lunchmöte. Då är det lugnt och stilla, bra för koncentrationen till exempel om en text behöver skrivas.
Dock blir det ibland lite länge och datorn dör. Nu kommer det intressanta. I matsalen finns oftast inte så gott om kontakter som vi vanliga säger, eller vägguttag som proffsen kallar det. Väldigt ofta måste jag då fråga om det går att ansluta datorn till uttag lite mer otillgängligt in mot kassa eller disk. Aldrig hittills, och det är många gånger, har någon tvekat till att maka undan glas eller koppar eller uttryckt besvär över att få en sladd mitt där man jobbar. Förståelse och gästfrihet är det jag hittills mött. Dessutom ser jag hur restauranger, barer liksom caféer blir ett vanligare ställe för jobbmöten och jobbsysslor. Det är så kul att krogarna och medarbetare hänger på.
Detta och andra intressanta tendenser klurar jag på hur man skulle kunna uppmärksamma i nya priskategorier i Restauranggalan 2014. Jag kan knappast bärga mig. Vi ses väl då?
Sköna vilostunder önskas alla läsare under helgdagarna vid årets slut!
God Jul och Gott Nytt År!
Lisbeth Rauden december 2013